Jag vet att det är många som har funderat på det här -ja säkert ett flertal gånger och undrat "ja hur är det egentligen med med detta?" Ibland vill man ju inte testa något bara för att få svar, trots att man är nyfiken!
Jag kan då stilla er nyfikenhet eftersom jag har testat åt alla vetgiriga själar, nej och återigen NEJ beroccafläckar på kläder går INTE bort i tvätten. Pust, då var det sagt!
tisdag 27 oktober 2009
Diagnos Roadrage
Fick idag bli varse ett nytt ord- roadrage. Har ni hört det? Sug på ordet lite. Roadrage, när jag hör ordet tänker jag att det uttalas av killen som gör alla reklamfilmer med en röst som till en actionfilm rooaadräääge!
I USA är det tydligen något som man har konstaterat är väldigt vanligt och som man numera kan söka terapi för att bli kvitt. Det ansågs även som ett väldigt stort problem. Efter läst artikeln och lite självransakan ställde jag diagnosen att jag lider av roadrage.
Men vad ska man göra? Medparten av folk ute på vägarna är idioter som inte vet vad backspegeln är till för och tror att gaspedalen kan gå av om man trycker lite för hårt på den. Därför skapas det två läger på vägarna, Ni som inte kan köra bil och vi som kan. Vi mot dem. Eftersom det då skapas en tävling väcks självklart tävlinginstinkten till liv och adrenalin skapas. Då gör man gärna så många omkörningar som man kan, bara för att(för att vinna) och kör gärna förbi dig på E4:an i en fart så du gärna knappt hinner få en anblick av en. Sedan har folk mage att klaga genom att tuta och göra obscena gester för ni tycker att man kör för fort. Men kära vänner det är ju ni som har skapat detta genom ert körsätt. Suck ödets ironi...
Nej ingen terapi här mot det, "roadragen" är min terapi!
I USA är det tydligen något som man har konstaterat är väldigt vanligt och som man numera kan söka terapi för att bli kvitt. Det ansågs även som ett väldigt stort problem. Efter läst artikeln och lite självransakan ställde jag diagnosen att jag lider av roadrage.
Men vad ska man göra? Medparten av folk ute på vägarna är idioter som inte vet vad backspegeln är till för och tror att gaspedalen kan gå av om man trycker lite för hårt på den. Därför skapas det två läger på vägarna, Ni som inte kan köra bil och vi som kan. Vi mot dem. Eftersom det då skapas en tävling väcks självklart tävlinginstinkten till liv och adrenalin skapas. Då gör man gärna så många omkörningar som man kan, bara för att(för att vinna) och kör gärna förbi dig på E4:an i en fart så du gärna knappt hinner få en anblick av en. Sedan har folk mage att klaga genom att tuta och göra obscena gester för ni tycker att man kör för fort. Men kära vänner det är ju ni som har skapat detta genom ert körsätt. Suck ödets ironi...
Nej ingen terapi här mot det, "roadragen" är min terapi!
måndag 26 oktober 2009
BULLETPROOF
La Roux- Bulletproof fy fan vilken bra låt. Ville bara säga det, så där i förbifarten...
söndag 25 oktober 2009
Kvällstankar
Vill ta en cigarett, vill ta en cigarett..Men nej det ska vi inte göra för det ska tränas imorgon och sedan får man tänka på åldringsprocessen. Får pilla in en prilla, men åh vad gott och trevligt det hade varit. Det är något med att sitta ute i kylan, i frisk luft filosofera och dra in ett bloss.
Var rökfri i tre år, är nu smygsnusare men det är något speciellt med en cigarett. En gång rökare alltid rökare, mentalt i varje fall...
När man sitter därute i kylan med sin cigarett, accosierar man alltid till något. Framförallt till tillfällen då man var yngre, känslorna svallade i tid och otid och till händelser som skett som är mindre angenäma. Då var det den lugnande punkten och det är därför det lockar när man börjar grunna över saker på kvällskvisten.
Men nej, jag tänker inte vara slav under ett beroende...
Jag saknar dig, eller saknar det som var något otroligt. Förstår inte varför allt runnit ut i sanden och vad som är orsaken. Kanske blev jag för mycket mig själv och det kanske inte vara lika intressant när du väl kom mig inpå huden. Du ville få mig att öppna mig, tycka om dig och släppa in dig på livet. Jag gjorde det, jag kämpade och jag gjorde det. Jag var lycklig, lyckligare än på länge- jag sken och såg den framtiden med dig som du pratade om.
Men nu känns det länge sedan och förvirringen kring allt känns fortfarande stor.
Därför vill jag gå ut och ta en cigarett, kanske fälla en tår och tänka på dagar som varit. Men nej, jag tar en knäckemacka och går och lägger mig och fokuserar på att bli den gamla aerial. Den som inte känslor kom in på livet ens med en projektil.
Var rökfri i tre år, är nu smygsnusare men det är något speciellt med en cigarett. En gång rökare alltid rökare, mentalt i varje fall...
När man sitter därute i kylan med sin cigarett, accosierar man alltid till något. Framförallt till tillfällen då man var yngre, känslorna svallade i tid och otid och till händelser som skett som är mindre angenäma. Då var det den lugnande punkten och det är därför det lockar när man börjar grunna över saker på kvällskvisten.
Men nej, jag tänker inte vara slav under ett beroende...
Jag saknar dig, eller saknar det som var något otroligt. Förstår inte varför allt runnit ut i sanden och vad som är orsaken. Kanske blev jag för mycket mig själv och det kanske inte vara lika intressant när du väl kom mig inpå huden. Du ville få mig att öppna mig, tycka om dig och släppa in dig på livet. Jag gjorde det, jag kämpade och jag gjorde det. Jag var lycklig, lyckligare än på länge- jag sken och såg den framtiden med dig som du pratade om.
Men nu känns det länge sedan och förvirringen kring allt känns fortfarande stor.
Därför vill jag gå ut och ta en cigarett, kanske fälla en tår och tänka på dagar som varit. Men nej, jag tar en knäckemacka och går och lägger mig och fokuserar på att bli den gamla aerial. Den som inte känslor kom in på livet ens med en projektil.
Snart!
Snart är det äntligen dags att gå tillbaks till det gamla jobbet, en suck av lättnad..
" Jaha så du är på semster? Vad trevligt!"
" Semester nej det tror jag knappast, bara en vanlig dag på jobbet. Vissa har det tufft..."
lördag 24 oktober 2009
Det blir aldrig, aldrig som man har tänkt sig...
Då sitter man här och äter fiskbullar i hummersås med pulvermos, fy fasen vad gott- den ideala fyllematen. Inga hamburgare med pommes frites här, fiskbullar ska det vara! Kvällen artade sig givetvis inte som tänkt, inga konstigheter med det. Satt kvar på jobbet och drack amarone ett par timmar, otroligt trevligt och gott. Sedan var tanken att möta upp mina andra kollegor och dansa in morgonen, men givetvis sprack planen redan klockan 17. Då dog mobilen. Varför dog mobilen? Jo för att jag har glömt att ladda den självklart, som vanligt- huvudet under armen.
Men efter några tappra försök fick jag tag i dem från en annan telefon men då dog givetvis den personens i fråga telefon. Yes, likasinnade är vi!
Så nu sitter jag här med mina fiskbullar, odansad och hyffsat nykter..Men vad är väl en bal på slottet?
Förhoppningsvis nykter och pigg imorgon så att gymmet hägrar, så vi kan bli ofantligt snygga!
Med de orden checkar jag ut, dricker en liter vatten och tar min skönhetssömn.
Godnatt kära vänner!
Men efter några tappra försök fick jag tag i dem från en annan telefon men då dog givetvis den personens i fråga telefon. Yes, likasinnade är vi!
Så nu sitter jag här med mina fiskbullar, odansad och hyffsat nykter..Men vad är väl en bal på slottet?
Förhoppningsvis nykter och pigg imorgon så att gymmet hägrar, så vi kan bli ofantligt snygga!
Med de orden checkar jag ut, dricker en liter vatten och tar min skönhetssömn.
Godnatt kära vänner!
fredag 23 oktober 2009
Ta tjuren vid hornen
Varför är det så förbannat svårt att ta tag i allt adminstrativt man ska göra? Så fort orden försäkringskassa eller skatteverket dyker upp får jag någon slags allergisk chock i kombination av tonårstrots. NEJ JAG VILL INTE! och rysningar längs hela kroppen, nästintill nässelutslag.
Under sommaren har jag jobbat i Danmark, men skulle ändå skatta i Sverige- vilket man får göra under vissa förutsättningar. Jag började i maj, hämtade blanketter från skatteverket om uppskattad inkomst i juni. Var ligger den blanketten nu? Jo i en tidskriftssamlare! Jag kan bara inte förmå att ta det där bladet och traska till närmsta skatteverk. Och jag är nog skyldig en och annan krona vid det här laget, men det skall betalas. Priset man får betala för sin allergi, för antihestamin lär ju knappast hjälpa.
Som ytterligare en följd av detta Danmarksarbetande(som kändes jättesmart först med tanke på hur den svenska kronan ligger till) är att jag fick ett papper från försäkringskassan i förgår om att jag är utskriven därifrån p.g.a. utlandsarbete och där med inte har någon socialförsäkring.
Jag har skattat(skulle/ska) i Sverige, är folkbokförd här och arbetat på visstid, hur fan kan jag vara utskriven?
Då jag ringer och ifrågasätter detta och meddelar att jag visst jobbar i Sverige får jag ett släpande svar om att det är bara att skriva in sig igen, och det tar fyra månader. Är det så jävla svårt att föra in mig i systemet igen? Hur är det möjligt för denna instans? Ska mitt papper skickas igenom hela Sverige innan beslutet kan implementeras?
Självklart kunde kvinnan på andra sidan luren inte svara på en enda fråga som rörde hennes jobb eller socialförsäkringen och ofantligt otrevlig var hon också. Som pricken över i:t ska jag operera ut tre visdomständer nu och får då betala ett antal tusenlappar till. Tack, tack som fan!
Så där började min hata försäkringskassan kampanj. Folk som inte bidrar med en krona får ta del av dessa subventionerade priser och högkostnadsskydd. Men ack nej inte en själ som betalar skatt och jobbar...
Nej nu ska jag gå jobba på mitt vid "sidan av jobb" och nu är det väl dags att börja ta pengarna svart. Tack byråkratisverige!
Under sommaren har jag jobbat i Danmark, men skulle ändå skatta i Sverige- vilket man får göra under vissa förutsättningar. Jag började i maj, hämtade blanketter från skatteverket om uppskattad inkomst i juni. Var ligger den blanketten nu? Jo i en tidskriftssamlare! Jag kan bara inte förmå att ta det där bladet och traska till närmsta skatteverk. Och jag är nog skyldig en och annan krona vid det här laget, men det skall betalas. Priset man får betala för sin allergi, för antihestamin lär ju knappast hjälpa.
Som ytterligare en följd av detta Danmarksarbetande(som kändes jättesmart först med tanke på hur den svenska kronan ligger till) är att jag fick ett papper från försäkringskassan i förgår om att jag är utskriven därifrån p.g.a. utlandsarbete och där med inte har någon socialförsäkring.
Jag har skattat(skulle/ska) i Sverige, är folkbokförd här och arbetat på visstid, hur fan kan jag vara utskriven?
Då jag ringer och ifrågasätter detta och meddelar att jag visst jobbar i Sverige får jag ett släpande svar om att det är bara att skriva in sig igen, och det tar fyra månader. Är det så jävla svårt att föra in mig i systemet igen? Hur är det möjligt för denna instans? Ska mitt papper skickas igenom hela Sverige innan beslutet kan implementeras?
Självklart kunde kvinnan på andra sidan luren inte svara på en enda fråga som rörde hennes jobb eller socialförsäkringen och ofantligt otrevlig var hon också. Som pricken över i:t ska jag operera ut tre visdomständer nu och får då betala ett antal tusenlappar till. Tack, tack som fan!
Så där började min hata försäkringskassan kampanj. Folk som inte bidrar med en krona får ta del av dessa subventionerade priser och högkostnadsskydd. Men ack nej inte en själ som betalar skatt och jobbar...
Nej nu ska jag gå jobba på mitt vid "sidan av jobb" och nu är det väl dags att börja ta pengarna svart. Tack byråkratisverige!
Godmorgon!
Du var man uppe innan lunch idag, kors i taket!
Sitter och fokuserar för fullt för att få upp arslet ur soffan och ta mig till gymmet, fil och berocca har inte hjälpt men lite kaffe och en prilla så är vi väl där...
Det kommer nog bli toppendag, trots total avsaknad av sol. Känner ni inte det? Idag händer det!
torsdag 22 oktober 2009
Cecilia Frode
Har i mitt smått deprimerade och dekadenta tillstånd ikväll fördröjt tiden med att titta på Mammas pojkar och ett antal avsnitt av Roast på Berns för att liva upp sinnet och sitta som ett litet mongo och småskratta(asgarva) själv. Förresten har ni tänkt på hur dum man känner sig när man sitter och skrattar åt saker på tv när man är själv? Man liksom vrider lite på sig och undrar om det är någon i periferin som ser en.
Mammas pojkar i varje fall, fascinerade program må jag säga! Hur man kan samla en bunt så ofantligt tragiska människor på ett och samma ställe? Okej om det hade varit lite Paradise Hotel stuk i varje fall med halvsnygga restylande människor. Men det är ju riktiga träsk de har släpat in! Något som katten har spytt upp på dörrmattan och vänder sig om för att inte se. Men som man själv ändå måste titta på även man vet att man ångrar sig- så ser de ut och precis sådan är min relation till programmet. Det går inte sluta titta på dessa underbegåvade och tragiska individer. Redan efter det steg mitt humör lite...
Sedan gick jag in och kollade på lite repriser på Roast på Berns då jag sällan hinner se program när det faktiskt visas. Första programmet ut var Roastningen av Markoolio. Där ingen annan utan självaste Cecilia Frode var gäst- helt malplace. Jag har alltid känt ett stort förakt inför den människan, dels för att hon är tråkig- riktigt jävla tråkig men FRÄMST för att jag hade en henne flertalet gånger som gäst när jag jobbade som servitris en gång i världen.
Mer obehaglig, osympatisk och otrevlig människa får man leta efter. Med ljus och lykta. Hon såg ner på en något fruktansvärt, det kunde man se bara genom att titta på henne- det var som att man var spetälsk. Hon förväntade sig att man skulle göra precis allt hon bad om i minsta handvänding, ville hon att musiken skulle ändras eller höjas/sänkas skulle den göra det ögonaböj. Men se det gjorde den inte! hehehe...
Nä men tillbaka till Roasten, den var fruktansvärt ångestfylld och hon kanske kände själv att hennes utsaga hade någon vettig poäng, och det hade den troligen eftersom Cecilia Frode bär på den universella sanningen.
Jamenvisst, tack för kaffet...
Mammas pojkar i varje fall, fascinerade program må jag säga! Hur man kan samla en bunt så ofantligt tragiska människor på ett och samma ställe? Okej om det hade varit lite Paradise Hotel stuk i varje fall med halvsnygga restylande människor. Men det är ju riktiga träsk de har släpat in! Något som katten har spytt upp på dörrmattan och vänder sig om för att inte se. Men som man själv ändå måste titta på även man vet att man ångrar sig- så ser de ut och precis sådan är min relation till programmet. Det går inte sluta titta på dessa underbegåvade och tragiska individer. Redan efter det steg mitt humör lite...
Sedan gick jag in och kollade på lite repriser på Roast på Berns då jag sällan hinner se program när det faktiskt visas. Första programmet ut var Roastningen av Markoolio. Där ingen annan utan självaste Cecilia Frode var gäst- helt malplace. Jag har alltid känt ett stort förakt inför den människan, dels för att hon är tråkig- riktigt jävla tråkig men FRÄMST för att jag hade en henne flertalet gånger som gäst när jag jobbade som servitris en gång i världen.
Mer obehaglig, osympatisk och otrevlig människa får man leta efter. Med ljus och lykta. Hon såg ner på en något fruktansvärt, det kunde man se bara genom att titta på henne- det var som att man var spetälsk. Hon förväntade sig att man skulle göra precis allt hon bad om i minsta handvänding, ville hon att musiken skulle ändras eller höjas/sänkas skulle den göra det ögonaböj. Men se det gjorde den inte! hehehe...
Nä men tillbaka till Roasten, den var fruktansvärt ångestfylld och hon kanske kände själv att hennes utsaga hade någon vettig poäng, och det hade den troligen eftersom Cecilia Frode bär på den universella sanningen.
Jamenvisst, tack för kaffet...
Välkommen till mig
Ja då var man här tillslut som alla andra unika svenskar- i bloggsfären! Då jag är av naturen en smått bitter, aggressiv, allt för tänkande men även en glad skit kände jag att varför inte dela med sig av all galenskap som försigår däruppe? Framförallt är det ju skönt att skriva av sig om allt som sker, kanske kan funka som terapi? Och man har man lite tur kanske man lyckas underhålla någon liten krake också...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)